Afghanistan

Låg hemma i sängen och sov gott i Söndags när de ringde från tidningen och frågade om jag kunde åka till Afghanistan. Efter ett kort överläggande med Elin och framför allt med min egen ovilja att lämna lille Wile bestämde jag mig för att åka. Känns så mycket jobbigare att ta beslutet nu när man har barn, dessutom är jag ju egentligen ledig för att jobba med ett bokprojekt.

Men Afghanistan är spännande och journalistiken härifrån viktig.

Åkte till Oslo på Måndag morgon för att fixa visum och sen direkt vidare till Kabul via Munchen och Dubai. Efter en halv natt i Kabul flög vi vidare till Mazar i Sharif där den svenska basen ligger. Redan på flyget träffade vi Anders Hansson och Ola från DN, senare visade det sig att Casper Hedberg med reporter och ett team från NSD även var på plats i Mazar. Casper hade toppluva på sig i värmen och påstod att han försökte dölja någon form av krigsskada i huvudet, det visade sig senare att han hade slagit huvudet i någon metallgrej ute på jobb och varit tvungen att åka till sjukhuset för att sy några stygn.

Första dagen chattade jag och Mattias med läsarna på Aftonbladet.se och vi hade även ett bildspel från mitt tidigare jobb om Skatare i Kabul.

Vi hade även en intressant intervju med programledaren för Afghanska versionen av Idol, Shakeb Isaar, han har verkligen en intressant historia bakom sig och bara under vår korta kvällspromenad med honom var han tvungen att ha skydd av säkerhetsvakter. Läs mer här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7985645.ab

De senaste dagarna har vi bla besökt familjen Ullha som bor intill den svenska basen. Vi besökte dem under dagen och senare på kvällen kom vi tillbaka för att göra en chatt mellan dem och läsarna på Aftonbladet. Normalt sett gör vi det via sattelittelefonen när det inte finns något internet, men sattelittelefonen ville inte fungera så det slutade med att vi fick ta det via telefon. Läsarna ställde alltså frågor på nätet som en webbkille hemma i Sverige läste upp för mig i telefonen, jag översatte till Engelska till våran tolk som sedan översatte till Afghanska och tillbaka till engelska till mig och jag talade om svaret på svenska till webbkillen i Stockholm. Av någon outgrundlig annledning får han dock för sig att översätta allt till engelska igen och, ja.. well, allt blev lite rörigt.

Ikväll käkade jag middag med Paula Bronstein och kikade på hennes bokprojekt om Afghanistan. En mycket tuff kvinna.

Just nu jobbar vi på en grej som ska gå senare så det återkommer jag om.

Här är lite blandade bilder:

Svensk media samlades på vårat hotel för en middag.

passar på att ta några bilder när chauffören stannar för att köpa vatten

Som vanligt glömde vi ta byline innan det blev mörkt.

En av sönerna i familjen Ullha, som jag hoppas hinner besöka igen…

Chattade med den Afghanska familjen i skenet av en fotogenlampa. Varannan dag stängs elen av för de boende i området.

Just det, höll på att glömma, senst jag var här i afghanistan i Augusti så besökte jag tillsammans med Johanne Hildebrandt den plats väster om Mazar där svenskarna bygg en bas, mitt i en av de mest oroliga byarna. Tyvärr går det inte att länka till något bildspel men här är några bilder. Fler kommer på magnuswennman.com inom kort

Svenska fordon passerar genom en by i ett av de mest oroliga områdena väster om Mazar

Svenska skyttesoldaten frida rengör och kollar sina vapen i värmen.

En ung afghansk pojke i den lokala affären.

Annonser

Nu kör det ihop sig…

två missade samtal.


8

Opublicerade bilder:

Två Amerikanska krigsveteraner faller i gråt och kramar om varandra under en protestmarch utanför republikanernas konvent i St Paul, Minnesota. Den femte januari 2003 dödades den första amerikanska soldaten i Irak. Sedan dess har över 4 100 soldater dött och omkring 100000 har sårats.


Malmö

Var igår på pfk södras korvkväll i Malmö och visade lite bilder. Det var jag och duktiga Anna Wahlgren som var inbjudna. Kul och trevligt var det.

Efter korvkvällen blev det såklart ölkväll och ännu senare vinkväll hemma hos Daniel och Åsa.

Kungligt tilltugg.

Tillslut var vi bara två kvar som skulle slåss om den bästa gästsängen. Pieter fuskade och tog på sig hjälmen.

Åsa och Rufus bjöd på frukost.