Afghanistan

Börjar med att smygblogga lite från senaste resan till Afghanistan. Ingenting av det vi gjorde har publicerats ännu så jag kan tyvärr inte berätta exakt var vi var eller vad vi gjorde.

Åkte ner med samma flygbolag som förra året, Safi Airways, då var det nästan folktomt och man kunde bre ut sig på fyra säten alldeles själv. Det kunde man inte nu. Helt fullbokat. Något som dock var sig likt var de hoptejpade ryggstöden, de trasiga och lösa sittdynorna och tv-skärmarna som förmodligen aldrig någonsin  varit inkopplade.

Trots det risiga flygplanet så är det verkligen något magiskt med att ta just denna flight till Kabul. Man landar tidigt på morgonen och eftersom reglerna där nere inte tillåter att man landar när det är mörkt så får man ofta cirkla några gånger tills solen går upp. Det är verkligen otroligt vackert att se bergen och landskapet kring Kabul i soluppgången.

Resan fortsatte norrut mot Mazar i Sharif utan några som helst problem. Tog flyget den här gången. Förra året åkte jag bil och det slutade med en trasig kylare mitt ute i öknen och lift med en Kameltransport halva biten. Då tog det 12 timmar. Nu tog det en. Dessutom slapp man stänga av mobilen och det var ingen som tjatade om bältet vid landningen.

Jobbet vi gjorde kan jag inte skriva så mycket om ännu men så här såg det ut där vi bodde. Sov mycket bättre än jag trodde jag skulle.

Ibland hamnar man på märkliga platser:

Den här bilden från norra afghanistan på en lite pojke som vallar får är på många sätt väldigt orättvis, men den visar på hur många det är som varken kan läsa eller skriva. Var han fått tag på kepsen har jag ingen aning om.

Efter en vecka i norr åkte jag ner till Kabul igen. Tanken var att åka hem till Sverige igen direkt men alla plan var över fulla så jag fick chansen att stanna några extra dagar.  Passade på att göra ett spännande reportage som ni kan se lite mer av på magnuswennman.com under ”sport stories” förhoppningsvis kommer det i tidningen snart också.

Och jag fick några nya små vänner:

Återkommer.

---